Utan ens vänner

Jag vill med detta inlägg tacka alla som visat sitt stöd, som funnits där, ringt, hälsat på, hjälpt till med flytt, boende, kommit med råd, pratat om Tuvali, hur vi har det, hur hon mår, skänkt kläder, bilbarnstol, erbjudit utlåning av möbler, hittat rum, mailat, frågat hur det går, erbjudit sig en del av sin lägenhet till oss, önskat oss all lycka och gett mig styrka. Minsta lilla gest har varit till stor hjälp och jag är oerhört tacksam över vetskapen om att vi har er. Att ha folk omkring sig som man kan lita på, vända sig till, få hjälp utav - om det så är en resa till Kungälv eller för att prata. Jag har även i denna svåra tid funnit nya guldklimpar. Ni är underbara - allihop! Jag är er evigt tacksam. Utan ert stöd skulle jag inte klarat av att återhämta mig så pass fort som jag gjort, utan er hade Tuvali haft en betydligt mer utsliten mamma och det vill jag verkligen poängtera, att utan er så hade inte Tuvali mått så bra som hon gör idag. Ni har stärkt mig och på så sätt har jag kunnat föra vidare den energin på henne. Hon mår som hon gör idag mycket tack vare er. Ni har alla en speciell plats i mitt hjärta. Kan inte med ord visa min tacksamhet. Ni är underbara och ni förtjänar det bästa i livet. Tack och tack och tack och tack så hemskt mycket!!